Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Erlendur Sveinsson

    Man

    Kommissarie i Reykjavík, och huvudperson i en rad polisromaner av Arnaldur Indriðason. Erlendur – efternamnet Sveinsson nämns enligt isländsk sed sällan – är en skicklig och empatisk polis, men sliten och ibland ångestfylld. En orsak är att han lämnade sin familj då barnen var små, varför minns han inte själv. Ex-frun hatar honom ännu för detta, och både sonen och dottern blev missbrukare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Glasbruket Bild på bokomslag för Kvinna i grönt Bild på bokomslag för Änglarösten Bild på bokomslag för Mannen i sjön Bild på bokomslag för Vinterstaden +7 st
  • Enzo Macleod

    Man

    Brittisk, känd rättstekniker med skotsk-italienskt påbrå. Efter en uppslitande skilsmässa flyttar han till Frankrike och anställs som universitetslärare. Han gifter om sig, men blir änkling. Enzo Macleod är medelålders, grov byggd, och har enligt sin skapare Peter May en komplex personlighet samt ett buffligt temperament – vilket drabbar bl.a. hans två döttrar, en från varje äktenskap.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ett kallt fall Bild på bokomslag för Döden i Gaillac Bild på bokomslag för En kamp mot klockan Bild på bokomslag för Bild på bokomslag för
  • Gustav Morell

    Man

    Polisman, sedermera länsman, i Örnsköldsvik fr.o.m. slutet av 1800-talet. Han är huvudperson i tre kriminalromaner av Bo R. Holmberg, och son till länsman Harald Morell i Anundsjö, som Holmberg också skrivit böcker om. Gustav Morell är en ung, ambitiös polis, som älskar hustrun Linnea och deras barn djupt. Hans son Erik tar senare över huvudrollen i ytterligare några deckare av Holmberg.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Väktarsax Bild på bokomslag för Uppviglaren Bild på bokomslag för Återvändarna
  • Vilhelm Persson

    Man

    Den hypokondriske, knarrige och pensionerade adjunkten – känd för sitt sirliga och korrekta språkbruk – är en ytterst motvillig ”Watson” till sin svåger, det oförbränneliga Statsrådet i Bo Baldersons pusseldeckare. Allt Vilhelm Persson önskar sig är lugn och ro, men Statsrådet använder honom glatt för sina inte alltid korrekta eller ens lagligt genomförda utredningar av gåtfulla mordfall.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Statsrådet och döden