Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • William från Baskerville

    Man

    Brittiske franciskanermunken William från Baskerville är huvudperson i endast en roman – å andra sidan är det klassikern ”Rosens namn” av Umberto Eco. Inte enbart namnet Baskerville för tankarna till Sherlock Holmes: Williams egen ”Watson”, Adso, beskriver honom som lång, mager, stark, smidig, med böjd näsa och skarpa ögon, runt 50 år gammal. Och som en lysande logiker redan på 1300-talet …

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Rosens namn
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur
  • Torsdag Nesta

    Kvinna

    På engelska heter hon Thursday Next, och är agent för en statlig organisation i en absurd, litterärt genomsyrad parallellvärld till vår. Hon är nygift – men får veta att maken Landen Parke-Laine drunknade som treåring – och har sonen Friday (Fredag). Hennes mor heter Wednesday (Onsdag). Jasper Fforde har skrivit en svit mycket annorlunda fantasy-deckare om Torsdag Nesta och hennes värld.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Var är Jane Eyre? Bild på bokomslag för Uppslukad : en fängslande historia om Torsdag Nesta
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr