Exempel på litterära figurer
-
Archie Goodwin
Man
Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.
-
Jan Erelius
Man
Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.
-
Svenne Mattsson
Man
Han har aldrig förlåtit föräldrarna för sitt namn: John Frithiof Gary Sven Mattsson. I de ljusskygga kretsar han rör sig är han känd enbart som ”Svenne” Mattsson. Han kallar sig säkerhetsexpert och har egen firma, i realiteten är han datorgeni, tjuv, bedragare och fifflare som tillsammans med kumpanen Kenneth Lind genomför en rad mer eller mindre lyckade kupper i böcker av Tomas Arvidsson.
-
Münster
Man
Om den medelålders kriminalintendenten i fiktiva Maadam har ett förnamn är okänt – hans skapare Håkan Nesser är förtegen på den punkten. Men Münsters hustru heter Synn, och de lever i ett lyckligt äktenskap med två barn – vilket inte hindrar att han i tysthet beundrar andra kvinnor. För motionens skull spelar han badminton, och efterträder sin chef Van Veeteren då denne lämnar poliskåren.