Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Anna Pigeon

    Kvinna

    Hon arbetar som ranger (ung. skogsvaktare) i amerikanska nationalparker – ett yrke som även hennes skapare Nevada Barr haft. Pigeon har en trasslig bakgrund, som inkluderar perioder av missbruk, och ett likaledes trassligt kärleksliv. Hon var tidigare bosatt i New York, men har i kriminalromanerna om henne flyttat runt hel del p.g.a. sitt yrke. Hon är varm djurvän och aktiv miljökämpe.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Pumaspår Bild på bokomslag för Stum rädsla Bild på bokomslag för Vargavinter Bild på bokomslag för Djup grav Bild på bokomslag för Ond vind
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek
  • Astrid Sammils

    Kvinna

    Medelålders diplomat, som skapade en skandal på UD då hon offentligt avslöjade att hon hittat sin dåvarande make i en mycket intim situation med rikets kvinnliga utrikesminister. Attraktiva och målmedvetna Astrid Sammils drar sig tillbaka till Dalarna, där hon växt upp, börjar av en slump agera amatördetektiv och löser fall tillsammans med väninnan Carina Svahn i böcker av Ingrid Hedström.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Bortfall Bild på bokomslag för Måltavla Bild på bokomslag för Brandgata
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr